Jag har sen jag var typ, asliten, varit så otroligt bestämd på vad jag ska bli när jag bli stor, kriminaltekniker. Men nu har jag tagit studenten, börjat läsa på universitet och nåt har hänt med mig. Helt plötsligt passar inte en enda utbildning längre. Nu vet jag att jag måste gå polishögskolan för att kunna gå vidare till kriminolog, men utöver det! Det är ju inte direkt bara att ta sig in på polishögskolan.
Så kom jag ju fram till att psykologi är jävligt kul, men jag vill inte bli psykolog. Jag vet så väl vad jag INTE vill göra, men inte hittat vad jag vill göra. Ikväll har jag legat i sängen i säkert tre timmar och letat efter utbildningar som kan passa mig. Jag har gått igenom säkert hälften av alla högskolor/universitet som finns med på antagning.se, men har inte klickat på nån. Det gör mig så otroligt stressad. Jag har rent ut sagt panik över min framtid, inte ens ett halvår efter min student. Jag har arbetslöshetsångest fast jag aldrig varit arbetslös, jag har panik över sökande konkurrenter som söker universitet, som gör att inte jag får min plats. En plats som jag inte vet vart den är än. Varför denna ångest när jag inte ens fyllt 20 än? Tycker jag själv är så jävla dum men jag får liksom inte bort det.
Jag sitter i Örebro idag och tycker att jag själv är så jävla outvecklad till skillnad från de andra, kan det kanske bero på att alla andra också är säkert mellan 25-30 år? Jag kan också läsa när jag är 30 men det verkar som min hjärna ställt in sig på att när jag är 30 ska jag redan vara klart utbildad, kanske masterutbildning på det och jobba somfan med det jag tycker är kul.
Försöker bearbeta lite med mig själv här, chilla förfan Malin, du hinner!
Detta blev en ganska stor parantes mot allt annan skit jag vräker ur mig här men man skriver ju för man måste, såattsäga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar